Studsmatta, simskola och en borttappad tigertass

Josefine Sundström, författare och journalist, öppnar dörren till Sagas värld. En varm och rolig högläsningsbok á la Kerstin Thorvalls vardagsberättelser från 70-talet. Möt Saga Louisa Larsson, en stadig, klok och envis liten person som bor i ett av "gladhusen" på Solrosvägen. I radhuset finns förutom Saga en allergisk mamma och en småstressad pappa. I området runtikring bor grannar, smådjur och ett och annat barn som gillar att hoppa studsmatta. På lite längre avstånd, dit Saga åker för att sova borta för första gången, bor morfar. Hos honom känner sig Saga stor. Hon får steka falukorv vid spisen alldeles själv och dricka starkt kaffe i kantarellskogen. Men hon får också sova i eget rum - i en bäddsoffa - och det vill hon inte. Riktigt så stor har Saga Louisa Larsson faktiskt inte blivit än. Det borde morfar förstå, tycker hon. I fem fristående och rikligt illustrerade kapitel skildras små och stora ögonblick i en modern femårings vardag: längtan efter ett djur, studsmattelek och baddräktskatastrofer. Tillsammans med Emma Göthners pigga och inkännande bilder öppnas en trygg vardag att känna igen sig i, skratta åt och bli berörd av. Välkommen in i Sagas värld! Sagasagor: Studsmatta, simskola och en borttappad Tigertass tilldelades priset: Din bok - Vårt val, Svenska Bokhandelsmedhjälpareföreningens årliga pris för bästa barnbok år 2016.

Att börja skolan är en stor händelse. Bra skolstart-böcker tar upp det praktiska — schema, klassrum, första dagen — men också det känslomässiga: nervositet, att inte känna någon, att klara av att vara borta från hemmet en hel dag. Böckerna här fungerar bäst om man läser dem tillsammans veckorna innan, och kanske igen efter första veckan när intrycken sjunkit in.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa — språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.