Lilla boken om Stopp! Min kropp!

I samarbete med Rädda Barnen har bilderboksskaparen Åsa Karsin gjort en efterlängtad Stopp! Min kropp!-bok riktad direkt till de små barnen. En första bok om integritet, samtycke, att våga att säga stopp samt känna in, lyssna och förstå när någon säger nej. Med kort, tydlig text och uttrycksfulla illustrationer guidar boken genom olika situationer i både hemmet och på förskolan. Hur känns det att bli killad fast man inte vill? Kanske skrattar man ändå fast det inte är roligt? Hur säger man stopp när man inte vill kramas? Och hur känns det om någon vill leka en lek eller göra något som inte känns okej? Då är det viktigt att lära sig att säga: Stopp! Min kropp! Stopp! Min kropp! är väletablerat begrepp som tagits fram av Rädda Barnen, med syftet att stärka barns kroppsliga integritet. Ju tidigare barn blir medvetna om kroppens värde och gränser desto lättare blir det för dem att säga eller visa ja och nej. När vuxna vågar prata med barn om gränssättning och samtycke, rustar vi barnen med styrkan att berätta om någon gör något som de inte gillar. Det lägger också grunden till att förstå och respektera någon annans "nej". För den som vill veta mer om begreppet Stopp! Min kropp! eller prata vidare med barnen så finns stödmaterial och mer information längst bak i boken. Där finns också länkar till lärarhandledning och annat material som är användbart för förskolan.

Känsloböcker hjälper barn att namnge det som annars bara känns. Här finns titlar om ilska, om sorg, om svartsjuka, om rädsla, om glädje som blir för stor. Den nyare utgivningen är ofta uttryckligen pedagogisk — vissa böcker är till och med skrivna i samarbete med barnpsykologer. Att läsa om en figur som blir arg och sedan lugnar sig är ett av de enklaste sätten att introducera känsloreglering hos små barn.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa — språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.