Bockarna Bruse (portugisiska och svenska)

Den klassiska norska sagan om Bockarna Bruse har roat generationer av barn i stora delar av världen. Nu är sagan översatt till arton språk, några av dem för första gången som amhariska, tigrinska, mongoliska, nordsamiska, wolof och östassyriska. Översättarna har fått anstränga sig att hitta sagotonen och de rätta orden på sina språk. För berättaren är den också en utmaning - att härma de tre bockarnas och det farliga trollets olika röster och göra den spännande sagan rättvisa. Texten i boken är kort för att den ska vara lätt att läsa men varje berättare kan brodera ut den - och varför inte lägga till en sång? Genom upprepningen befäster vi orden och berättelsen. Barnen vill gärna vara med och härma alla röster, leka bockar och troll. I leken får barnen vara både små och rädda - och påhittiga! Det ängsliga barnet får pröva på att vara farligt troll eller låtsas vara stark som den stora bocken Bruse. Farliga troll lurar lite varstans i livet och det gäller att vara både listig och modig! Läs mer http://www.ndio.

Folksagor, prinsessor, prinsar, drakar. Sagans grundberättelser har levt vidare i tusentals år och fortsätter att kännas relevanta. Bredvid de klassiska samlingarna (Bröderna Grimm, Andersens sagor, asbjörnsen-moe) står moderna nytolkningar där prinsessor räddar sig själva. För yngre barn fungerar sagor som en första introduktion till berättelse-strukturen: någon vill något, något står i vägen, problemet löses.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.