Vad viskar skogen, Aston

Aston och pappa cyklar till skogen. Pappa ska plocka blåbär. ”Så härligt tyst det är i skogen”, säger pappa. Men det tycker inte Aston. Han hör hur träden viskar högt där uppe bland trädkronorna, men han förstår inte vad de säger. De viska trädord på sitt trädspråk, sitt susarspråk, sitt prasselspråk. Träden har armar och ögon, munnar och … skägg? Något dimper ner ur ett träd. Aston hittar kott-vänner att leka med. De har hattar, mössor och Aston förstår allt vad kottbarnen säger. Det är roligt att leka med kottbarnen, men vart har Astons pappa tagit vägen? Lotta Geffenblad har skapat en ömsint och varm bilderbok om att upptäcka skogen, se träden, höra deras viskningar och verkligen våga närma sig deras rötterfötter, stam och själ. Träd kan vara snälla. De vill faktiskt hjälpa till!

Mod-böcker handlar om att våga: våga sova själv, våga ta första steget på cykeln, våga säga ifrån när någon blir illa behandlad. Det är ett av de teman som är lätt att hitta riktigt bra exemplar i, eftersom mod är en så central del av barnberättelser. Klassiker (Pippi som tar sig an Tjuv och Snattare) och nyutgivningar (att våga vara sig själv) samexisterar fint här.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.