Den stora drakstriden

En riddare och en häst lunkar en solig dag in i en stad. Invånarna blir hoppfulla, ska den här riddaren ÄNTLIGEN lyckas rädda dem och deras sista prinsessa från den hiskeliga draken som håller staden i skräck? Riddaren känner genast pressen och samlar mod inför den plötsligt stundande striden. Men inget utvecklas riktigt som någon har tänkt sig. Riddaren stöter på en prinsessa som tycker det är tröttsamt att hon ska behöva räddas från en hemsk drake av en ädel riddare. Draken har dessutom tröttnat på att äta prinsar och prinsessor och vill bara spela schack. Så drakstriden blir kort och intensiv. Och det är tur för riddaren, eftersom han är skraj för drakar och helst inte räddar prinsessor och till på köpet har en häst som tycker att riddare i rustning är för tunga och otympliga En klassisk saga i modern, humoristisk tappning. Där ingen vill rätta sig i ledet och ingenting är som det brukar. Med fantastiskt roliga illustrationer av Christel Rönns.

Folksagor, prinsessor, prinsar, drakar. Sagans grundberättelser har levt vidare i tusentals år och fortsätter att kännas relevanta. Bredvid de klassiska samlingarna (Bröderna Grimm, Andersens sagor, asbjörnsen-moe) står moderna nytolkningar där prinsessor räddar sig själva. För yngre barn fungerar sagor som en första introduktion till berättelse-strukturen: någon vill något, något står i vägen, problemet löses.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.