Att gå på kalas

Ett kalas! Det blir väl roligt? Elias både vill och vill inte gå på kalas. Nu när han äntligen blivit bjuden. För hur är det egentligen att gå på kalas? Vad gör man? Tänk om fikat inte är gott? Måste man vara med på alla lekar? Och måste man klä ut sig? Till vad då i så fall? Och vilka andra kommer? Elias mamma älskar kalas och förstår inte alls varför Elias är så tveksam. Och nu har han ju tackat ja Pappa som följer med, tycker absolut inte om att gå på kalas, och snart inser Elias att det är fler som tycker att kalas kan vara lite läskigt. Och när alla ska vara med på dansstopp är det Elias som får rädda pappa... Måste man tycka att kalas är roligt? Linda Wahlund och Li Söderberg sätter här fingret på oron innan och det jobbiga med att gå på kalas, särskilt första gången. Hur blir det när barn och förälder inte riktigt förstår eller når varandra? Kan det vara okej att bara stå och titta på? Om man får göra det på sitt eget sätt, då kanske man till och med vill börja planera sitt eget kalas och det kommer bli det bästa någonsin! Linda Wahlund, författare och kurator som tidigare skrivit bilderboken Att vinka hej då (2024, Speja Förlag) men också flera omtyckta kapitelböcker för äldre barn (bl a Den som måste döden dö och Den som måste livet leva, Speja Förlag). Li Söderberg, illustratör och formgivare med en unik förmåga att fånga stämningar och barns stora känslor (tidigare bl a Att vinka hej då och Sahar som inte syns, Speja Förlag).

Potträningsböcker är pedagogiska verktyg lika mycket som berättelser. Bra titlar blandar humor (bajs, kiss, fjärtar är fortfarande de roligaste orden för en 2-åring) med en konkret uppmuntran att prova själv. Området är litet eftersom det är en kort fas i barnets liv, men de bästa böckerna håller i sig och kan läsas månader innan det är dags samt under själva träningen.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.