Kattresan

Ivar Arosenius Kattresan från 1909 förändrade svensk bilderbokshistoria. Här får vi följa Lillans resa, ur Lillans eget perspektiv -- inte uppifrån eller utifrån, vilket var radikalt när boken först utkom. Och berättelsen i sig, som kränger och vindlar sig fram, har fått barn och vuxna i alla tider att häva upp ett tjut -- för vem kan glömma när katten åt så att den sprack? Kattresan gavs ut efter Ivar Arosenius död och har sedan utkommit i flera utgåvor och översättningar, och den här utgåvan är ett samarbete mellan Lilla Piratförlaget och Nationalmuseum. På senare tid har konstnärens verk varit föremål för omfattande forskning inom ramen för Aroseniusprojektet. Originalen till boken ingår i dag i Nationalmuseums samlingar. Boken innehåller två efterord, ett skrivet av Nationalmuseums samlingschef Martin Olin och det andra av Svenska Akademiens ständiga sekreterare Mats Malm, som nyligen utkommit med boken Ivar Arosenius, berättaren. Dessutom en text av Barbro Lindgren, som berättar om hur hon upplevde boken som treåring! Nyutgåvan bygger på remastrade digitaliseringar av originalen, som gjorts för att komma så nära Arosenius manuskript som möjligt. Nu finns Kattresan åter tillgänglig för nya generationer att upptäcka!

Döden är ett av de svåraste och samtidigt viktigaste temana i barnlitteraturen. Bra dödsböcker varken förskönar eller skrämmer. De ger ord, bilder och tröst åt något som barn ändå förr eller senare möter, antingen via en granne, en husdjurssorg eller någon i den närmsta familjen. Böckerna här täcker från milt symboliskt (löv som faller, fjärilar som flyger) till direkt och hudnära. Välj efter ditt barn, inte efter åldersrekommendation.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.