Familjen och jag

Familjen och jag är en bok som på ett glädjefullt sätt gestaltar hur man kan prata om släktdrag och vad man ärvt från vilken familjemedlem. Vem har en näsa som liknar din? Och har någon annan ett smittsamt skratt? Välkommen till mitt släktträd! Varje gren visar vem jag är ... Min familj är stolt över att de är en del av mig! Mycket bra, tycker BTJ som ger boken högt betyg. "Familjen och jag är både skriven och illustrerad av Michaela Dias-Hayes, som tidigare är utgiven på svenska med bilderboken Färgerna och jag! (2022). Båda böckerna vänder sig till barn i förskoleåldern och de tar på ett roligt och naturligt sätt upp utseende och personlighet och att man är fin som man är. I Familjen och jag presenterar en liten flicka med brun hy och stort, lockigt mörkt hår sitt släktträd och på varje uppslag berättar hon om en utseendemässig likhet och ett personlighetsdrag som är kopplat till mamma, mormor, morfar, moster, pappa, farfar, farmor och farbror. Hon visar också hur de delar intressen för att dansa, måla, lyssna på musik och laga mat. "Mammas släkt är halva mig. Och pappas släkt är andra halvan!". [...] De varma och färgrika bilderna i blandteknik fokuserar på flickans relation med sina släktingar och miljön runt omkring dem är helt neutral. Detta är en fin skildring om släkt och släktdrag, som lockar till samtal om vems näsa man har."

Syskonböcker är guld när ett storasyskon ska bli storasyskon, men också i den dagliga svartsjukan och de återkommande bråken. Här finns böcker om att vara nyfödd, om att vara mellanbarn, om att alltid komma sist. Många titlar är skrivna med just realismens humor — det går att skratta åt syskonbråk på ett sätt som lugnar både barn och förälder. Lika viktigt: böcker som visar syskon som faktiskt tycker om varandra.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa — språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.