Min familj sitter inte i träd

Ruben har börjat förskoleklass och känner sig stor. Han har fått en läxa. Alla i klassen ska rita varsitt släktträd för att visa hur deras familjer ser ut. Men när fröken ritar sitt släktträd på tavlan blir Ruben förvirrad. Hon har en mamma, pappa och en bror. Är frökens släktträd slut där? Ruben har ju både en pappa, en bonuspappa, en mamma och bonusmamma. Och sen alla syskon Rubens träd blir jättestort och ser konstigt ut, som en buske! Varför blir det inget träd? Då får Ruben en idé Min familj sitter inte i träd är en bok om att alla familjer kan se olika ut och uppmanar barn och vuxna att prata om olika familjekonstellationer tillsammans. Johan Albertsson har tillsammans med sin blivande fru Josefine Eriksson debuterat med barnboken Min familj sitter inte i träd. Boken är inspirerad av deras eget liv som bonusfamilj och är en kärleksfull berättelse ur ett barns perspektiv. De är bosatta i ett stort gammalt hus i Hedemora med sina fem barn. Johan är biologisk pappa till tre barn och Josefine är biologisk mamma till två barn.

Syskonböcker är guld när ett storasyskon ska bli storasyskon, men också i den dagliga svartsjukan och de återkommande bråken. Det skrivs om att vara nyfödd, om att vara mellanbarn, om att alltid komma sist. Många titlar är skrivna med just realismens humor. Det går att skratta åt syskonbråk på ett sätt som lugnar både barn och förälder. Lika viktigt: böcker som visar syskon som faktiskt tycker om varandra.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.