Till vildingarnas land

Max har vargkostymen på sig och busar så vilt att han skickas i säng utan mat. Men han låter sig inte kuvas, utan morrar tillbaka åt sin mamma och samma kväll växer en djungel fram i hans rum. Ett hav brusar fram med en båt, så han kan segla iväg ända till vildingarnas land. Där rullar de hemska varelserna med sina hemska ögon och de visar sina hemska klor, men Max lyckas tämja dem med sin magiska blick och blir deras kung. Han dirigerar deras vilda och farliga upptåg, ända tills han tröttnar på all utlevelse och längtar hem igen, till någon som tycker om honom. Men vildingarna vill inte släppa iväg honom och ryter än farligare, men Max hoppar bara i sin båt och vinkar adjö. Och när han åter stiger in i sitt rum, väntar den varma kvällsmaten på honom. Maurice Sendak är en av vår tids allra största bilderbokskonstnär och han fick sitt stora genombrott med den här boken, som så klart har kommit i flera upplagor. Det har sagts att detta var den första bilderbok i USA som erkände att barn har våldsamt starka känslor, alltifrån besvikelse och vrede till skräck och längtan efter trygghet, och att sådana känslor måste finna uttryck. När boken kom skrämde de vitala vildingarna mer de vuxna läsarna! Om man blädddrar igenom boken, kan man se hur medvetet Sendak jobbar med text och bild. Texten reduceras till ett minimum medan bilden får växa över uppslagen, i samma takt som handlingen flyttar in i fantasin och spänningen stiger, för att sedan sluta med enbart text. En bilderbok i ordets rätta bemärkelse som älskas av både stora och små bilderboksentusiaster.

Läskigt-temat täcker spöken, monster, häxor och mörker: sådant som lockar barn i en viss ålder och ger en kontrollerad rysning. Bra läskiga böcker är just kontrollerade: spänningen byggs upp men löses ofta i ett milt, kanske lite humoristiskt, slut. För yngre barn räcker det med en spöktitel; för 9-12-åringar kan deckar- och thriller-influenser börja smyga in.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.