Rymdhästen

Rymdhästen är en originell och fantasifull berättelse med lika mycket realism som fantasteri. BTJ Alla på förskolan är redan två eller tre. Jiro är bara en. På en annan planet långt bort svävar Yx och har tråkigt. Äter sten. Ser solarna snurra. Men så hoppar hon in i sina kompisars farkost och landar i en konstig galax där hon i stället för att sväva dunsar rakt ner mot något grönt och mjukt. Allting har så konstiga färger. I öronen känner hon någonting, kan det vara det de kallar ljud? Yx möter en varelse som har två ben och tio fingrar, en varelse som heter Jiro. Jiro visar Yx sin värld. När de andra rymdhästarna drar tillbaka till sin galax hakar flera barn och veckans vikarie på. Men Jiro och Yx stannar, de vill bara vara tillsammans. En underfundig bok där vi får återkomma till samma förskola som i Jag är sju djur och Blunda! Böckerna kretsar kring att vara med eller inte vara med, att vara i fantasin eller utanför den. I Rymdhästen får vi möta Jiro som inte riktigt hittar sin plats. Tills den dag då rymdhästen landar! Elisabet Ericson är illustratör och författare, utbildad på Konstfack och bosatt i Uppsala. Hon debuterade 2018 med Jag är sju djur.

Rymden är det tema där fakta och fantasi går ihop lättast: planeter, stjärnbilder och astronauter är på en gång verkliga och omöjliga att greppa. För yngre barn finns rikligt med enkla faktaböcker med stora bilder på solsystemet; för äldre kommer mer om rymdfärder, svarta hål och hur långt bort saker faktiskt ligger. Många barn som annars inte läser faktaböcker gör undantag för rymden.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.