Mina i vildmarken

Anna Höglunds böcker om Mina och Kåge har blivit klassiker. Mina i vildmarken är den femte boken i raden av relationsdramer om de båda björnarna och en ny storfavorit som kommer att hitta sina läsare. En vuxen läsare kan le igenkännande åt de typiskt manliga och kvinnliga attityder som avslöjas i björnarnas beteende, medan en yngre läsare får sig till livs en berättelse fylld av äventyr och dramatik. /Lena Kåreland om Mina och Kåge drar västerut Mina och Kåge är två oliksinnade björnar som bor i ett hus i utkanten av staden. En dag när Mina går en promenad i skogen (Kåge är mest road av att stanna inne framför den nya platteven) hittar hon en övergiven stuga. Stugan är nedgången men vacker, och Mina börjar tillbringa tid där. Hon meddelar Kåge att hon tänker flytta dit. Hon behöver tid för sig själv, säger hon när Kåge undrar varför, men han kan ju komma och hälsa på. Kåge gillar inte vildmarken alls. Efter några dagar går han ändå dit, orolig att Mina har lämnat honom för gott. De bestämmer sig för att göra plats för Mina i det lilla uthuset i trädgården, där hon kan vara för sig själv när hon vill.

Att flytta är ett av de mer omvälvande som kan hända en familj med små barn: nytt rum, ny förskola, nya kompisar att hitta. Böcker om att flytta tar ofta upp både sorgen (att lämna det gamla) och glädjen (att utforska det nya). De fungerar bäst om man läser dem några veckor före själva flytten och igen efter inflyttningen.

I 3-6-åldern utvecklas berättelseförståelsen. Bilderböcker med en tydlig handling, karaktärer som upplever något (tappar nallen, börjar förskolan, blir storasyskon) och ett känslomässigt centrum som barnet känner igen sig i. Det är också nu rim, ramsor och språklek börjar landa. Språket är fortfarande lika viktigt som handlingen.