Dottern och vårfloden

Varje morgon gör Anna-Britta sin qigong på stranden nedanför den lilla sjöstugan hemma på ön. Tillvaron är lugn och behaglig, men innan hon kan sluta cirkeln i sitt liv finns det en sak hon måste göra: skriva till dottern som hon tvingades lämna bort. Sorgen har hon burit hela livet och nu vill hon försöka ändra på det som blev. Fredrika är frånskild logoped och hon lever ett bra liv i radhuset i Östersund – till den dagen då sonen berättar att han och familjen ska flytta till Oslo. Tillvaron rubbas rejält och det blir inte lättare av att hon får ett brev från en kvinna som säger sig vara hennes biologiska mamma. Kvinnan som lämnade bort henne, kvinnan som led av psykiska problem och i perioder vårdades för dem. Varför skulle Fredrika vilja träffa henne? Tänk om hon är mer lik henne än hon vill vara? Helena lagar mat med glädje till alla som besöker hennes restaurang på gården. Livet börjar falla på plats, men emellanåt känns ensamheten svår. Drömmen om en egen hund växer sig starkare, att ha sällskap på gården och på hennes skidturer och vandringar. Och så har hon ju Emily att arbeta tillsammans med och Louise som stöttar henne i planerna på stuguthyrning och kulturhus i ladugården. Ännu har hon också Sonja i sin närhet, även om hon börjar bli oroväckande trött och virrig. Men fortfarande bjuder hon på kloka livsråd. En annons om stugor att hyra får Fredrika att åka till det vackra Fjällnäs där hon få njuta av landskapet och av Helenas goda mat och omsorger denna ovanligt varma sommar. Där kan hon grubbla över livet och försöka hitta det lugn hon så innerligt behöver. Hur ska hon förhålla sig till brevet, till sina rötter och till vem hon egentligen är? Dottern och vårfloden är den fjärde fristående delen i den omåttligt populära serien Våffelbruket på fjället.

Feelgood är en genre med ett tydligt löfte: det ska gå bra till slut. Ramen är ofta ett litet sammanhang, ett kafé, en bokhandel, en by, och konflikten är mänsklig snarare än farlig. Att kalla det lättläst vore missvisande, för hantverket är precis lika krävande som i andra genrer, men läsupplevelsen är medvetet trygg. Många läser den som motvikt till deckarhögen.