Stiftelsetrilogin

Det väldiga Vintergatsimperiet vittrar sönder efter tolv tusen år. I detta begynnande kaos uppenbarar sig veten­skapsmannen Hari Seldon, som vigt sitt liv åt att utveckla psykohistoria, en sorts beteendevetenskap som kan förutse och påverka framtiden. Och framtiden är inte ljus. För att förkorta trettio tusen år av krig och barbari ska­par Seldon Stiftelsen. Här arbetar de så kallade encyklope­disterna skenbart med att samla människans hela vetande, men i själva verket förbereder de mänsklighetens räddning. Asimovs episka berättelse kan läsas som en allegori över människans ständiga strävan att behärska sin till­varo. Asimov skrev flera sidoberättelser och fördjupade i flera verk sin litterära värld, men just Stiftelsetrilogin (1942–1949) var en exempellös framgång och banade väg för science fictiongenren världen över. Isaac Asimov (1922–1992) är en av de mest uppskattade science fiction-författarna. Han föddes i en by utanför Smolensk i dåvarande Sovjetunionen. När han var tre år gammal emigrerade hela familjen till USA där han blev professor i biokemi och skrev hundratals böcker inom flera fält. Stiftelsetrilogin räknas till de viktigaste och mest uppmärksammade verken i science fictiongenren.

Fantasy och science fiction delar hylla men gör olika saker: den ena bygger en värld med egna regler, den andra tar vår värld och skruvar på en förutsättning. Gemensamt är att båda kräver att läsaren håller flera saker i huvudet samtidigt, och belönar det med ett djup få andra genrer når. Den svenska utgivningen är översättningstung, och serier är normen snarare än undantaget.